Harstigen och Myrstigen i Uddebo

Idag - en fin försommardag i maj, så funderade vi som vanligt på morgonen på vad vi skulle hitta på och var vi kunde ta en promenad. 
Eftersom jag inte hade gått någon av de vandringsleder som utgår från BRÖT (surdegsbageriet)  i Uddebo (utan bara leden på andra sidan samhället), så blev det dit vi begav oss. 

Först bar det uppåt, uppåt i terrängen genom blåbärsristät skog för att sedan komma fram till det öppna kulturlandskapet i Mjällbo. Väldigt trevligt när landskapet runt lederna varierar som här. 

När vi hade passerat gården så blev det vägval - skall vi gå den längre eller kortare leden, orange eller gul. T valde den längre och jag vände tillbaka lite och valde den gula. 

På grund av lite extrasteg (som vanligt alltså) så blev min sträcka drygt 3 kilometer och T:s drygt 4. Han undvek en extrasväng med grusväg och därför blev den kortare än vad som står på ledinfo-tavlan.
Över stock och sten. . .
Se där ja - nu börjar det bli lite färg på de blivande blåbären.
I slutet av båda lederna så dyker den sedvanliga grusvägssträckan upp. Har jag någonsin gått en led utan grusväg tro.? Jag skulle helst vilja ha BARA mjuka skogsstigar.
En soldyrkare på vägen.

Kommentarer

  1. En härlig försommardag, precis som du skriver, och leden ser inbjudande ut. Men grusvägar kan man klara sig utan så det är synd att ni så ofta hamnar på sådana. De är nog svåra att slippa så då får man njuta av värmen som når fram bättre än mellan träden :D Soldyrkaren på slutet är kul att se men man får vara lite försiktig. Sådana finns inte här runt Storsjön sägs det och jag har aldrig sett någon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja när vi kom ut ur skogen och upp på grusvägen så kände vi tydligt hur solen värmde. Gissar att huggormen kände likadant.
      Tack Ingrid

      Radera

Skicka en kommentar